Teamet med Scientologys frivilligpastorer från Australien som reste till Sumatra för att hjälpa dem vars liv ödelagts av jordbävningen den 30 september fortsatte med sitt arbete i staden Padang och avlägsna byar. Efter att ha tillbringat sin första dag för att ge hjälp vid en hjälpstation och ett lokalt sjukhus, begav sig teamet ut till de byar som drabbats värst av jordbävningen.

De vaknade i gryningen för att komma till bergsbyarna innan trafiken på de överfulla vägarna gjorde resan omöjlig. Under hela vägen slogs de av skönheten i landskapet och den krassa kontrasten av förstörelse: varje hus de passerade var skadat eller helt förstört, väggar som saknades, fönster krossade.

Längs hela vägen såg de människor som slagit läger bredvid sina förstörda hem. Ovilliga att överge sina ägodelar, men rädda för att gå tillbaka in satte de upp tält där de fortsatte så gott de kunde.

Scientologys frivilligpastorer anlände till ett provisoriskt, inofficiellt läger där många familjer hade samlats. Frivilligpastorerna stannade för att hjälpa, först för att dela ut matvaror som de hade fyllt sin bil med innan de lämnade staden; sedan genom att visa familjerna hur man ger Scientologi-assister, utvecklade av L. Ron Hubbard, vilka ger lindring genom att man riktar sig till de känslomässiga och andliga faktorerna vid stress, trauma, sjukdom och skada.

När de fortsatte uppför bergsvägen kom de till ett flyktingläger där myndigheternas personal och frivilliga hjälpte dem att lasta av de förnödenheter de hade med sig.

Frivilligpastorerna gick genom lägret för att ta reda på vad flyktingarna var i störst behov av. När de beskrev Scientologi-assister ville många bland de hemlösa inte bara uppleva dem, utan ville också lära sig att ge dem så att de kunde hjälpa varandra. Och detta var exakt vad de gjorde. Förändringen av tonen i lägret var omedelbar och slående, eftersom den förvandlade atmosfären från oro och sorg till optimism och hopp: så många leenden, så många människor som mådde bättre.

Efter hand som fler och fler fick assister, spred sig ryktet och köerna växte. Polis och militärpersonal kom för att se vad som pågick och de ställde sig också i kö för att få assister.  Resultaten var så dramatiska att den ansvarige myndighetspersonen uppmanade Scientologys frivilligpastorer att placera sina banderoller framför lägrets högkvarter, så alla skulle veta att de kunde komma dit för att få hjälp.

Efter många timmar i lägret, gav sig Scientologys frivilligpastorer tillbaka till Padang, men lovade att återvända. Men deras arbete var långt ifrån över för dagen. De återvände till sjukhuset där de hade arbetat dagen innan, och gav Scientologi-assister till dem de tidigare hade hjälpt och även till nya patienter.

Den dagen hittade räddningsarbetare ett barn som hade varit begravt under bråte i två dagar. Hennes kropp var täckt av blåmärken, öppna sår, brutna ben och kallbrand. Hon var alldeles ifrån sig och visste inte var hon var – hon trodde att hon fortfarande satt fast i spillrorna. Hennes skrik: ”Hjälp mig, hjälp mig, ta mig härifrån”, fyllde avdelningen. I sina försök att befria sig själv hade hon försökt slita bort det intravenösa droppet ur armen så sjuksköterskorna hade bundit hennes armar vid sängen.

Scientologys frivilligpastorer insåg att barnet behövde en lokaliseringsassist. Chock tenderar att nagla fast en persons uppmärksamhet i tidigare smärtsamma eller plågsamma händelser. Lokaliseringsassister hjälper en person att orientera sig i sin aktuella omgivning, och därför är den lättnad som traumaoffer kan uppleva från denna typ av assist ofta mycket dramatiska.

Den lilla flickan insåg snart var hon var, men hennes smärta var så intensiv att hon fortfarande var utom sig. Frivilligpastorn fortsatte att hjälpa henne i flera timmar genom att ge henne olika Scientologi-assister, metoder som har kommit att kallas ”andlig första hjälpen”.

Så småningom började den lilla flickan att slappna av. Hon slutade skrika och fäkta med armarna och föll till slut i sömn, hennes första sömn sedan hon räddades, och förmodligen sedan jordbävningen slog till. Hennes bror, som stått vid hennes sida sedan räddningspersonalen hittade henne, lärde sig att ge henne assister, så att han kunde fortsätta hjälpa henne.

Efter att ha lovat att återvända nästa dag tog Scientologys frivilligpastorer farväl i slutet av en ansträngande men givande dag.

När L. Ron Hubbard skapade frivilligpastorsprogrammet år 1976, skrev han: ”En frivilligpastor blundar inte för tillvarons smärta, ondska och orättvisa. Istället är han utbildad att hantera dessa saker och att hjälpa andra uppnå lättnad från dem, förutom förnyad personlig styrka.” Scientologys frivilligpastorer som tjänstgör på Sumatra lever verkligen upp till dessa normer.