Religionens inflytande i samhället
av L. Ron Hubbard
(fortsättning)

Om man övertygar en människa om att hon är ett djur, att hennes värdighet och självrespekt är inbillning, att det inte finns något ”bortom detta” att sträva efter, inget högre potentiellt jag att förverkliga, då har man en slav. Låt en människa veta att hon är sig själv, en andlig varelse, att hon har förmåga att välja och har rätt att sträva mot en högre visdom, så har man satt henne på en väg som leder uppåt.

Sådana angrepp mot religion går naturligtvis stick i stäv med människans traditionella strävan efter andligt förverkligande och ett etiskt levnadssätt.

”Låt en människa veta att hon är sig själv, en andlig varelse, att hon har förmåga att välja och har rätt att sträva mot en högre vishet, så har man satt henne på en väg som leder uppåt.”Under tusentals år på denna planet, har den tänkande människan vidmakthållit sin egen andlighet och ansett att den yttersta visdomen är andlig upplysthet.

Religion har också angripits såsom primitiv. Alltför mycket studium av primitiva kulturer kan få en att tro att religion är något primitivt, eftersom den är så dominerande där att ”moderna” kulturer kan klara sig utan den. Sanningen är den att religionen aldrig är viktigare som en civiliserande kraft än när människan har tillgång till enorma krafter, och hon kan ha utvecklat stora brister i social kompetens, vilket betonas inom religionen.

De stora religiösa, civiliserande krafterna i det förflutna, buddism, judendom, kristendom och andra, har alla betonat skillnaden mellan gott och ont, och högre etiska värderingar.

Det allt lägre antalet kyrkobesökare i USA har sammanfallit med ökningen i pornografi, allmän omoral och ökad brottslighet, vilket sedan orsakade en ökning i antalet poliser utan att det moraliska förfallet minskat.

När religionen inte är eller har upphört att vara inflytelserik i ett samhälle, ärver staten hela bördan av den allmänna omoralen, kriminaliteten och intoleransen. Den måste då använda sig av bestraffning och polis. Detta är emellertid inte framgångsrikt eftersom moral, integritet och självrespekt inte kan påtvingas med någon större framgång om dessa saker inte redan existerar naturligt hos en individ. Dessa egenskaper kan endast frambringas genom ett andligt medvetande och ett inskärpande av deras andliga värde. Det måste finnas mera förnuft och en större känslomässig motivering att vara moralisk osv., än hotet om mänsklig bestraffning.

När en kultur fullständigt har fallit bort från andliga utövningar och in i materialism, måste man börja med att visa att alla människor, var och en, är en själ och inte ett materiellt djur. Ur denna insikt av sin egen religiösa natur kan individen åter uppnå en medvetenhet om Gud och bli mer sig själv.