Scientologins frivilligpastorer i Australien hjälper offren för jordbävningen på Sumatra, Del I

Scientologins frivilligpastorer från Australien anlände till Indonesien dagen efter jordbävningen den 30:e september, som lämnade efter sig mer än 1 000 döda och en halv miljon hemlösa.

De australiensiska Scientologi- frivilligpastorerna som reste till Padang – 45 kilometer från epicentrum av jordbävningen, som mätte 7,9 på richterskalan – är inte främmande för katastrofer. De är veteraner från tsunamin år 2004 i Indiska oceanen, tornadon i Yogyakarta 2007 och jordbävningen på Java 2007. Men även för dem var det en utmaning att se den enorma förödelse som mötte dem.

Här är en redogörelse för deras första dag:

I Padang, fyrtiofem kilometer från epicentret av jordbävningen som mätte 7,9 på richterskalan, startade de i Chinatown som låg i spillror efter katastrofen. Där i ett sjukvårdstält, visade Scientologins frivilligpastorer läkarna och sjuksköterskorna, hur man ger Scientologi-assister och gav dem flera exemplar av instruktionshäftet. Assister är metoder utvecklade av L. Ron Hubbard, vilka åstadkommer lindring genom att de riktar sig till känslomässiga och andliga faktorer vid stress, trauma, sjukdom och skador.

En sjuksköterska sade: ”Man kan alltså ge lindring utan att använda droger eller medicin!? Detta behövs verkligen. Vi behöver alla känna till det här!”

Vidare till ett kinesiskt tempel som fungerar som ett tillfälligt härbärge för dem som fick sina hem förstörda. Frivilligpastorerna träffade chefen på den medicinska kliniken som hade flyttat sin verksamhet till templets basketbollplan när jordbävningen förstörde hans kontor. Han kunde inte hålla jämna steg med de mängder av människor som hade kommit till templet för att få hjälp, så frivilligpastorerna skred till verket. De arrangerade bord för att ge Scientologi-assister och stolar där andra kunde sitta medan de väntade på sin tur.

Eftersom människor stod i kö för att få assister, och ryktet om den fysiska och känslomässiga lättnaden spreds, och köerna blev längre, beslöt sig de frivilliga för att utbilda de som väntade i hur de skulle ge assister till varandra. När deras uppdrag var slutfört på den platsen, tog Scientologins frivilligpastorer farväl och flyttade vidare till ett sjukhus för att ge ytterligare hjälp.

När de körde vidare genom staden, såg de vad jordbävningens kusliga nyckfullhet hade åstadkommit. En trevåningsbyggnad lutade betänkligt mot grannens hus. En annan byggnad såg orörd ut tills de såg att en vägg saknades helt. Ett hus stod med alla rum öppna för insyn, en ögonblicksbild av en familj som inte längre fanns där.

Det första sjukhuset de hittade var helt förstört. Det nästa, som var ett privatsjukhus, var fortfarande verksamt trots att det hade skadats. Där på trappan satt en kvinna med en baby och grät hejdlöst – hennes bror låg därinne döende, eftersom hon inte hade de 125 000 rupier hon behövde för att kunna köpa från blodbanken det blod han behövde. Frivilligpastorerna betalade för blodet – 15 dollar för att rädda ett liv.

De frivilliga flyttade in till avdelningarna och började ge Scientologi-assister till skadade patienter, medan andra förklarade proceduren för sjuksköterskor och lärde dem hur man ger assister.

En man vars ben var totalt utan känsel fick en assist. När det var över upplevde han inte bara att känseln i hans ben kommit tillbaka, utan hans stora leende bekräftade att också smärtan som plågat resten av hans kropp var borta.

Betong hade krossat en annan mans ben, brutit det på ett dussintal ställen, från knät ner till foten. Läkarna hade satt in metallskenor i hans ben. Blod sipprade ut från de nyligen förbundna såren och han hade svåra smärtor. När han hade fått sin assist var han lugn och avslappnad, och han log, när han sa: ”Jag mår bra ... Jag mår bra!”

En annan man, vars hela kropp hade skadats, var så traumatiserad att man över huvud taget inte kunde kontakta honom – det verkade som om han inte kunde höra eller tala alls. Frivilligpastorn förklarade vad hon gjorde med improviserat teckenspråk och startade assisten. I början tycktes han inte märka något, men så småningom började han reagera och till slut log han.

När den första dagen i Padang gick mot sitt slut, träffade Scientologins frivilligpastorer ett team från det indonesiska Röda korset, vilka hade bokat ett extra hotellrum där en hink tjänstgjorde som dusch i slutet av en lång, varm och smutsig dag de aldrig kommer att glömma.

Läs Del II